Varför kan man aldrig inse vad som är bäst just då? Varför kan ingen bara säga det?
Jag hatar att man hela tiden bara ska söka efter det som är bättre, det man tror är perfektion. Sanningen är att ingen är perfekt, och ingen kommer någonsin att bli det. Det finns inget som kallas perfektion, iallafall så borde det inte få finnas.

Jag är expert på att glömma och gå vidare, men den här gången kan jag inte göra det. Jag är så otroligt förbannad på mig själv för att jag hela tiden är en av dem som söker efter perfektion. Varför kan man inte bara inse att gräset inte alltid är grönare på andra sidan? PERFEKTION EXISTERAR INTE. Gah. Det ska jag minsann intala mig själv nu.

Men jag tänker inte leva mitt liv i ånger och gräma mig för det jag har gjort. Man får istället lära av misstagen man gör i sitt liv, och fundera på vad man kan göra bättre nästa gång. Vlken klyscha, haha.

So this is goodbye?